Kenpo

Självförsvars Studio

Kenposystemets uppbyggnad och utveckling, del 2

År 1971 blev gult bälte en del av systemet. Det som är intressant när man tittar på manualer från denna tidsepok är att orange och gult bälte har samma basics. Även detta visar att man inte hade en gul nivå i den ursprungliga strukturen av kenpo.

I graden för gult bälte från 1971 fanns det tre tekniker som togs bort i 1981 års manual av Jim Mitchell. Detta med Mr Parker´s godkännande. Dessa tekniker var ”Intellectual departure”, ”Aggressive twins” och ”Spreading branches”. Tekniken ”The pincher” bytte namn till ”The Grasp of death”. När man besöker skolor med instruktörer från 1970-talet så fortsätter de att undervisa i de gamla teknikerna.

Från 32 till 16

Ed Parker ville i ett tidigt skede halvera teknikerna för varje nivå. Genom att dela materialet i mitten skulle detta innebära 16 tekniker i varje nivå för att trycka på kvalitet och inte kvantitet. Ed Parker´s svartbältare och framför allt skolägare protesterade högljudtt. De ville snarare utöka systemet till mer material för att kunna hålla kvar elever så länge som möjligt.

Det hela slutade med att de gick från 32 tekniker ner till 24, alltså 8 tekniker mindre istället för 16. Systemet var nästan komplett år 1981. Även en omstrukturering av teknikerna i bältesgraderna gjordes inför den nya manualen.När de 24 teknikerna togs i drift introducerades nya tekniker inom det bruna bältet. Materialet räckte inte riktigt upp till andra graden brunt bälte. Mr Mitchell skapade nya tekniker för att fylla ut andra graden.

Utökat material

Mr Lee Wedlake blev kontaktad av Mr Parker i slutet av 1970-talet för att arbeta fram mer material. Mr Wedlake avsade sig detta. Mr Wedlake kände sig inte mogen att komplettera Mr Parkers system. Frågan gick istället till Jim Mitchell, en av Mr Parkers svartbältare. Han blev den som lade in mycket av det materialet. Nu fanns det material upp till andra graden brunt.

För att kommersialisera systemet yttligare skapade man extensions (förlängningar av tidigare tekniker) till nivåerna orange, violett, blått och grönt. Dessa var avsedda för bältesnivåerna 1:a graden brunt och svart samt 2:a respektive 3:e graden i svart bälte. Dessa nivåer hette då extensions och namnet green-orange försvann.

Efter Mr Parker´s död diskuterades införandet av 16 tekniker till varje nivå för att minska kvantitetstänkande och fokusera mer på kvalitet (en idé som Mr Parker haft tidigare). Organisationen American Kenpo Karate System (AKKS ) med Mr Jeff Speakman i toppen var en av de första grupperna att genomföra 16-tekniksförändring i systemets uppbyggnad. Detta skedde i mitten av 1990-talet. Även denna gång ändrades ordningen på vissa tekniker.

En del är skapat av andra än Mr. Parker

Det som många inte vet är att Ed Parker´s system är influerat av många olika system och människor. Kicking set var t.ex. inte skapat av Mr Parker utan av Mr Tom Kelly, Staff Set av Chuck Sullivan (hans creation form för svart bälte 1962). Det fanns även material som inte fyllde någon funktion och därför är borttaget som t.ex. Kicking set 2. När man tränat ett tag kan man också se vilka tekniker som inte var designade av Mr Parker. Enligt Mr Ron Chapel så arbetade Mr Parker med mycket mer avancerade saker än att ägna sig åt ett kommersiellt system som redan under mitten av 1970-talet hade gjort denna man till en legend inom kampsportsvärlden.

Ingmar Johansson
Utbildad idrottskonsulent
5:th degree black belt
Huvudinstruktör för Ed Parker´s Kenpo Karate i Sverige.